Spaningar från Almedalen 2022
Vi förde samman Strikersofts eHälsostrateg Ulf Lesley och Nasim Farrokhnia, ordförande i eHälsoläkarföreningen och tidigare bl.a. verksamhetschef för akuten på SÖS samt forskningschef på KRY och nu nordisk ansvarig för hälso- och sjukvård på Microsoft.
Det blev ett spänstigt samtal runt vad som diskuterades, och inte diskuterades, i seminarier och personliga möten under Almedalsveckan.
Hemska dåd
Ingen kan undgå det hemska dåd som hände under Almedalsveckan. Samtidigt visar viljan att fortsätta diskussionerna att det finns en enorm kraft i demokratin och det öppna samtalet. Låt oss därför tillsammans stärka de goda krafterna.
Mindre men förvånansvärt bra
Återstarten av Almedalen efter pandemin andades lite osäkerhet. Några stora aktörer hade valt att inte delta i år, så mindre trängsel i gränderna. Men de flesta politiker var där och samhällsfrågorna, kontakterna och diskussionerna var minst lika mustiga som vanligt. ”Förvånansvärt bra” var mångas sammanfattning, och några av de som valt att sitta hemma hade en ton av avundsjuka i sina kommentarer i de digitala medierna.
Patienten fortfarande inte med (tillräckligt)
Mycket prat om patienten i centrum, men mest prat OM patienterna, inte MED dem. Såg ut att vara färre patientföreträdare i panelerna än vanligt i år. Patienterna knackar på och vill ta större ansvar, de vill få ta del av den makt som idag ligger hos vårdens organisationer och professioner. Läkare, sjuksköterskor och andra i vården behöver våga lita mer på patienterna, men det är en lång resa dit. Den utbildning och träning vårdprofessionerna får idag är huvudsakligen traditionell, dvs det är rutin att patienten berättar sin historia som vården dokumenterar. Plus att s.k. vitalparametrar är undersökningsresultat och värden (data) som vården mäter och registrerar. Trenden är dock tydlig: allt fler aktörer, innovatörer och vårdgivare utvecklar och sprider hårdvara, mjukvara och processer för individer (som vården kallar för patienter) där de rapporterar in sina data själva - så kallade PROMs och PREMs (Patient Reported Outcome/Experience Measure eller Patientrapporterade Utfallsmått). Exempel på detta är wearables, hemmonitorering, appar för symptomkoll och hemtester. Men, utbildningarna och lärosäten behöver också hänga med.
Egenmonitorering och förebyggande vård
Utredningen om God och nära vård tar ju vården närmare patienterna och det ökande intresset för egenmonitorering kan ses som en del i detta. En platsoberoende vård kan man också beskriva det, dvs att vården sker (eller skapas) där och när det passar patienten. Inte alltid på sjukhuset eller vårdcentralen som vårdens personal bestämt, inte på tider som passar vårdens aktörer, utan när och där patienten själv har tid och möjlighet. Ser vi vården som en service lik annan service som medborgarna behöver och förväntar sig, exempelvis att serva bilen, klippa håret, betala skatt, boka resa eller genomföra en betalning på banken, har förändringarna redan skett där. Tar vi in de tekniska lösningarna från andra sektorer kan teknik stötta både individer/patienter och vårdpersonal i processer som annars stjäl onödig tid och kraft och t.o.m. skapar frustration, t.ex. många och olika inloggningar, bristfällig integrationen mellan olika system, eller att vårdpersonalen gör administrativa uppgifter som patienten både kan och vill göra själv.
Automatiserade processer
Lite trevande och spretig trend med allt från robotar och chatbottar till automatisering av hela vårdprocessen, som Aleris koncernchef Sofia Palmquist beskrev för deras Sömnapnévård i Stockholm där automatiseringen av vårdprocessen inneburit att de kunnat arbeta bort hela den tidigare vårdkön. Att låta systemen ta hand om repetitiv administration får nog allas bifall, frågan är hur dessa integreras på ett smidigt sätt med resten av vårdprocesserna. Automationer får bli årets bubblare.
4e teknikrevolutionen
Den digitala transformationen har börjat komma in i vård och omsorg på allvar. Det är visserligen en bra bit kvar innan vården är ikapp andra branscher, men pandemins nöd gav vården en jättekick framåt. Nu är utmaningen att hålla i och fortsätta i samma hastighet, och inte gå tillbaka till arbetssätt, processer och ersättningsmodeller som vi hade innan Covid19 slog till. Hur säkerställer vi det?
European Health Data Space (EHDS)
EHDS är ett EU-direktiv där individens rätt till sina data understryks för samskapande. Nationerna inom EU är ålagda att identifiera den myndighet som ska ha lead, plus få på plats en nationell infrastruktur för hälso- och vårddata. Direktivet kan bli den katalysator vi behöver för att rejält höja graden av datatillämpning för att sprida digitaliserings vinster för vård och omsorg. Ska bli spännande att de hur det implementeras och används i Sverige.
Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation – äntligen!
På tal om lagar verkar det äntligen ha löst sig med frågan om att dela information mellan regioner och kommuner, dvs vård och omsorg. För patienten finns bara en resa som börjar när hen blir sjuk och slutar när hen blir frisk. Det är väl få patienter som förstår varför det måste vara uppdelat i olika silos, eller varför man inte gjort något åt det tidigare. Men nu är det på G och nästa steg blir att se hur vi kan få systemen att stödja en sömlös process, dvs tillämpa standarder och bygga in interoperabilitet så systemen pratar med varandra.
Trovärdighet och etik runt data
Hur mycket insamling och lagring kan samhället göra innan medborgarna börjar tycka att de är övervakade? Idag finns en stor tillit till myndigheter vad gäller att samla in information (källa: Internetstiftelsen). Samtidigt spärrar allt fler sin journal, vilket nog är en indikation på att tilliten ständigt behöver vårdas och värnas. Hur vården ska kunna ta emot en persons egna insamlade hälsodata från klockor och ringar diskuteras i allt större grad. Men det kanske snarare är patienternas framtida villighet att lämna ifrån sig sin hälsodata till vården som borde diskuteras? Patientlagen ger idag valfriheten att vända sig till den vårdaktör med bästa kvalitetsutfall, vilket ger fortsatt utrymme för öppna jämförelser för patienternas (och vårdens) bästa.
Och vad pratade man INTE om i år:
INTE om Vision eHälsa 2025
Det var märkligt tyst om visionen i år jämfört med tidigare år. Med bara tre år kvar, och Sverige på ett sluttande plan i rankingen, så kanske de flesta aktörerna ville blunda för målbilden. Eller så har vi äntligen börjat förstå att vi bör fokusera mer på alla ”HUR”, dvs handlingsplaner för måluppfyllelse, och vi är på väg mot topplaceringen.
INTE om nya journalsystem
Det var också märkligt tyst om nästa generations journalsystem, eller Framtidens Vårdinformationsmiljöer. Är det ”work in progress” eller väntar alla på resultaten från Region Skåne och VGR?
INTE om digitalisering i vården från partiledarna
Vården kom upp på olika sätt i partiledarnas tal på Almedalsscenen, men de flesta höll sig till ATT (vården skulle bli bättre) och inte HUR (det skulle ske). Vården är fortfarande en av väljarnas viktigaste fråga i valet i höst så enkla budskap kanske är valstrategiskt rätt just nu, eller har politikerna en magisk lösning som de inte har berättat ännu?